KULTURJOURNALEN
(Vecko-Journalen)
BONNIERS FÖRLAG STOCKHOLM SWEDEN
1967
Red. Stig Arb/Helena Klein
(Journalists)
KUNGASTIPENDIAT TACKAR
FÖR SENAST.
För
experimenterande konstnärlig verksamhet har kungen stött konstnären Ture
Sjölander med bidrag ur Kungafonden.
Bilderna på denna sida
är framställda med TV.s elektroniska apparatur. Ett sådant maskineri
kostar omkring miljoner och finns genomsnittsmässigt bara i ett exemplar i varje
land.
I elektronbilderna har
maskinen ersatt målarens pensel. Med maskinens hjälp blir
variationsmöjligheterna oändliga för att framställa tidigare osedda bilder.
Samtidigt erbjuder TV möjligheten att arbeta direkt med ett utgångsmaterial av
bilder samt har identifikationstyrka, menar upphovsmännen.
Kungabilderna
ingår i en TV-film av Sjolander och Lars Weck som produceras av Sveriges
Radio.
Producent är Kristian
Romare, och filmen kommer nu att visas i TV senare i höst.
Den rör sig med bilder
också av Picasso, Beatles, Mona-Lisa, Chaplin m.fl. i den kan man i rörelse
följa hela utvecklingen från den formella "vanliga" bilden till den omformade
och så småningom helt informella, upplösta eller abstrakta.
Chefen för TV,s
scanner service, Bengt Modin har varit en intresserad medarbetare
under hela tillverkningesprocessen.
Med hans hjälp har en
preparation skett av TV-scannern, som normalt används för att omvandla filmers
foto till TV,s punktsystem.
"Även den bästa
TV-bild är egentligen en aning förvrängd", säger Bengt Modin. "Vårt
dagliga jobb består i att få förvrängningnen så liten att den inte
uppfattas av ögat."
Nu har svartvit TV
över hela världen hunnit bli så pass perfekt den kommer att bli före färgens
intåg.
Därför är det
naturligt att man just nu börjar intressera sig för att använda mediet till att
göra annorlunda bilder. Färgexperiment av samma typ blir nästa naturliga steg,
och här är möjligheterna till fantasieggande bilder enorma.
Sjölander - Weck är
också intresserade av TV,s stora kommunikationsmöjligheter. Massmedia matar oss
dagligen med bilder som föder olika associationer. Miljoner människor känner
igen kungens ansikte och tycker sig känna honom litet genom den information om
hans person som dagligen finns att läsa och se. Dessutom är hans porträtt en
national symbol.
Ännu fler människor
känner igen Beatles och får associationer av deras porträtt.
Den elektroniska
omformningen av en bild med så stark identifikation blir både ett sätt att skapa
en ny fräsh bild och att anknyta till den långa räckvidden i de ursprungliga
porträtten.
Samtidigt blir den
elektroniska omformningen ett sätt att visa hur relativt vårt bildseende
är.
Vi vet att kungen inte
ser ut som på detta uppslags bilder, men vi tänker kanske inte på att ett helt
normalt foto också bara är en avbildning, att det bara är ett slags symbol för
verkligheten, i kött och blod ! påpekar Sjolander och Weck.
KONKRET 1
1967
Chefredaktör
Nordal-Åkerman
(Utrikes politiska
Institutet)
Swedish Magazine 1967.
EN BILD ÄR EN BILD ÄR EN
BILD.
( Manifesto.)
a picture is a picture is a picture.)
by Ture Sjolander/Lars
Weck - published March 1967 -
(the beginning of the
electronic art-work MONUMENT)
En tavla på ett
konstgalleri har ett åsatt pris som i exakthet inte lämnar rum för några tvivel.
Men däremote brukar de flesta människor räkna med ett konstnärligt värde, en
bestämd kvalitet i bilden som inte kan anges i pengar men ändå brukar rangordnas
i förhållande till andra bilder.
I själva verket ligger
värdet eller effekten eller "själva konsten" i betraktaren i hans relation
till det han betraktar, i graden av identifikation han där finner.
Var och en kan
konstatera att vilket konstverk som helst ökar i försäljningsvärde så snart det
är spritt i reproduktion. Ju vidare ett konstverk blir känt, ju fler
anknytningspunkter det får , desto tätare knyts identifikationen och desto
åtråvärdare blir föremålet. Och det alldeles oavsett om man väljer att värdera
det som vackert eller något annat.
Det finns för den som
inte bitit sig fast vid illusionen om ett originalkonstverks djupa och
inneboende värde andra sätt att skapa identifikation till en konstyttring. Med
distributuion via massmedia kan man sprida identifikationen i tillräckligt vida
cirklar. Med en föremålsupplaga som i sin helhet är att betrakta som "original"
kan man tillgodose behovet att genom inköp knyta an till den samlade
konsthändelsen. En galleriutställning som ingår i en större ensemble
distributionsformer har till försäljning vad som skulle kunna kalla en sorts
souvenirer till rimligt pris från ensemblens helhet.
Konstgalleriet måste
komma till folket, tvärtom går bevisligen inte om man begär att konst ska få
betydelse för mer än en minoritet.
Utan att underkänna
våra vanligaste konstgallerier eller Moderna Museets beundransvärda roll måste
man konstatera att de i omfång inte på långa vägar kan mäta sig med ett medium
som Televisionen - den hittills effektivaste av alla distributionsformer
för bilder. De flesta är överens om Televisionens slagkraft, men i
konstsammanhang brukar man endast räkna med TV som en publicitetsmaskin. TV som
kan göra ett program runt en utställning, förklara och locka besökare till
själva källan som är de in-natura utställda föremålen. Få är vakna för att TV
självt är ett galleri, att TV självt är ett medium för den bildskapande
konstnären.
Här spökar åter
myten om originalet, den "grej" som ensam är "själva konsten". En
eftergift till samma myt är det när konstnärerna på MultiKonst ombetts
handsignera alla sina hundra exemplar. Det hade varit mer logiskt att
maskinsignera ett massfabricerat konstföremål. Arbetar man direkt för TV-ritan
skulle förmodligen ingen komma på ideen att låta konstnären åka runt och signera
alla miljonerna TV-mottagare i landet.
Multikonst är ett
begrepp som kommit för att stanna och för att expandera långt utanför den trots
allt rätt begränsade ramen för den aktuella
Multikonstutställningen.
I år planeras av
undertecknarana en multikonstutställning av elektroniskt omformade bilder där
TV, galleriet, och tidskrifter samverkar till att vid samma tid skapa ett helt
identifikationsnät i London, Paris, Hamburg och Stockholm.
TV är förutsättningen
för tekniken, TV visar en film av elektronkonst, TV återvänder till gallerierna
där publiken finner stillbilder i olika former från filmen. Galleri publiken kan
betrakta sig själva i en sluten TV, TV-prtraättet av betraktaren anknyter i
olika grader av elektronisk omformning till den image som finns
representerad bland de salubjudna bilderna på galleriväggarna.
Dessutom består
råmaterialet till elektronbilderna av bilder, "images", som vid
utst'llningstiden 'r aktuella i tid och rum. Även härigenom är TV en
förutsättning för multiverkan, både därför att den dagligen föder oss med sådana
images - t.ex. kända ansikten som antagit symbolvärde - och därför att den
själv är en aktualitet, och därför att den håller sig med aktuellt material och
alltid öppnar sina gallerier i varje hem samtidigt.
Denna
eletronbildutställning är koncentrerad till några viktiga centra i Europa,
till några viktiga media utom TV. Men med möjligheterna till variation och
utbyggnad är praktiskt tagit oändliga, inte minst därför att elektronbildernas
image är formbar i alla tänkbara sorters material.
Viktigare ändå är de
stora möjligheterna med den beskrivna multikonstideen. En aspekt vi kan kalla
för konstdemokrati. Man ställer ut föremål, men man ställer också ut människor,
nämligen alla de som gemensamt nås av utställningen.
En anna aspekt är mer
renodlat konstpolitisk. Svenska staten utbildar årligen en omgång konstnärer som
sedan med eller utan berömmelse hotar att svälta ihjäl. En multidistribution av
deras verk är utan tvekan ett kulturintresse. Den bryter ner konstmysticismen,
den bryter de orimliga prisbarriärerna, den ger de anknytningspunkter och den
aktualitetsverkan som man nu förgäves söker i dagens konst.
Stockholm March
1967