Alla Dessa Dagar

STOCKHOLM: Helgen lider mot sitt slut, och det är dags att börja att fokusera på veckan som kommer.

Och den är den planerade Afrika-veckan för Sveriges regering.

Fem statsråd på samordnade resor som vill fokusera på det växande och positiva Afrika.

Oftast är det problemen och utmaningarna som står i centrum för vår uppmärksamhet. Mali och östra Kongo är bara två exempel.

Men då finns det en risk att vi glömmer bort det nya som nu börjar att bryta fram.

Tanken var att vi skulle resa till lite olika destinationer, men alla stråla samman i Kapstaden på World Economic Forums stora Afrika-möte där mot slutet av veckan.

Jag var ju på motsvarande möte i Addis Abeba för ett år sedan och följde dess diskussioner – även om jag ju då också hade viktiga bilaterala frågor på agendan.

Nu är det Anders Borg och Gunilla Carlsson som börjar i Etiopien för att se på dess utveckling. Förvisso inte utan sina problem, men dock en snabbt växande afrikansk makt av allt större betydelse. Det kan vi inte ignorera.

Och därefter Nigeria. Utan tvekan ett land på mycket stark frammarsch, om än även det med betydande utmaningar.

Min plan var att åka först till Ghana – fungerande demokrati och vår tredje största exportmarknad i Afrika – för att sedan komma till Nigeria och fortsätta till Sydafrika.

Men så blir det dessvärre inte.

Andra frågor, inte minst inför Arktiska Rådet veckan efter denna, tvingar mig att avstå från Ghana och Nigeria just nu, och jag ansluter i stället i Kapstaden för diskussionerna där torsdag morgon.

Ewa Björling kommer då att ha hunnit med också Angola, och Birgitta Ohlsson kommer därifrån att fortsätta till Zimbabwe.

Och jag kommer att träffa mina kollegor från såväl Ghana som Nigeria i Sydafrika och där diskutera när mitt besök i deras länder nu kan äga rum.

Här hemma kommer det inte att saknas uppgifter.

Situationen i Syrien ter sig nu allt mer komplicerad, och de israeliska attackerna har tillfört situationen i regionen ytterligare ett komplicerande element.

I morgon är USA:s utrikesminister Kerry i Moskva och Irans utrikesminister Salehi i Amman och det kommer förvisso inte att saknas samtalsämnen.

Risken för att konflikten blir allt mer regionaliserad och allt mer sekteristisk blir allt tydligare och allt allvarligare.

Då får diplomatin inte vara handlingsförlamad, eller stå främmande för de möjligheter som fortfarande kan finnas för en politisk lösning.

Detta inlägg postades den söndag, 5 maj, 2013 kl 15:18 i kategorin Uncategorized. Du kan följa svar på detta inlägg via RSS 2.0-flödet. Både kommentering och pingning är för närvarande avstängt.